Igår däremot frågade jag om det var okej att jag slutade lite tidigare så att jag kunde gå och se en musikal med Stephen och Katie. Musikalen hette Gutted och det här var inte ett helt random infall av oss, vi hade faktiskt en baktanke med det hela. Vi hade nämligen blivit tipsade av författaren, secret sister och twittraren Maureen Johnson och hoppades på att träffa henne där. Vi kände oss väldigt stalkeraktiga, men med lite hjälp av en bild som Maureen postat på twitter lyckades vi få syn på henne. Lyckades också få syn på en annan nerdfighter (god bless the Pizza John shirt).
I pausen letade vi upp henne och stod och pratade ett tag. Hon gillade mitt superglittriga gröna nagellack och Katie och jag tvingade Stephen att börja prata om perserna. Vi försökte också förklara hela Editor Girl, Sudden End Guy, Sudden Beginning Guy-grejen (något som jag kanske ska förklara på den här bloggen när jag inte har något bättre att skriva) och jag fick ett superhjälte namn: jag är nu Supermoroten, vilket låter som en animékaraktär när Katie säger det. Annars gick min favoritdel av samtalet såhär:
Jag: "I'm from Sweden."
Maureen: "Really?? Sing an ABBA song!"
Jag: "In Swedish?"
Maureen: "Oh my god yes!!!"
Så ja, då har man gjort det. No biggie.
Efter musikalen stod vi och pratade med Maureen och den andra nerdfightern ett tag, pratade lite med han som hade skrivit musikalen (hans lego-manschettknappar matchade Katies lego-örhängen, w00t!) och sen sa vi hejdå till alla. Åkte till Waterloo och hoppade på tåget. Var hemma strax innan midnatt.
Och musikalen var asbra. Skrattade hela tiden. Och förlåt för att det inlägget kommer vara otroligt förvirrande för de flesta av er. Internetgrejer.
P.S. Nu har jag varit i London i mer än sex månader!
P.P.S. Jag sjöng ABBA på svenska för Maureen Johnson!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar