Hem, ljuva hem.

Hej bloggen, jag åkte till Sverige och struntade i BEDA. Sammanfattning av de senaste två veckorna:

Kallt, klipptid, Tobbe, Anna, Burger King, mata dinosaurier med pizza, tåg till Stockholm, träffa släkt, sf bokhandeln, gameboy, värme, Café M, garn, pyssel, Tobbe, Scott Pilgrim på dvd, Trocadero, Panduro, Mellis, Espresso House, doman, öl och pizza, Stora Torget på natten, mer Mellis, mer öl och fyllehicka (??). Och sistaminuten-packning. Såklart.

Mer uppdateringar om London kommer imorgon. Nu ska jag se på Buffy.

Sommar och sol. Och Storm.

Det är så varmt och skönt här nu! Jag ligger (fortfarande i pyjamas) på en filt ute på gräsmattan och skriver det här. Det har varit runt 20 grader varje dag sen i onsdags och även om det inte är lika varmt som det var på Katies altan igår (då vi höll på att dö) är det otroligt skönt. Behöver jag tillägga att jag, trots att jag ser fram emot att träffa alla där hemma, inte ser fram emot det svenska vädret.

Idag blir förmodligen en slappdag med tvättning och städning. Eftersom jag misstänker att jag inte kommer vara så underhållande låter jag istället Tim Minchin underhålla er:

Doing the Time Warp.

Okej, nu har jag officiellt misslyckats med BEDA. Jag ska ändå göra mitt bästa för att posta här oftare.

I torsdags gick jag upp i hyfsad tid eftersom jag hade tänkt hinna med lite ärenden. Familjen åkte tidigt på morgonen så huset var redan tomt, men det hade lämnat pengar till mat och en chokladkanin till mig. Score! Dagen bestod av att springa på affärer och på kvällen kom Stephen hit. Vi åt aubergine med mozzarella, tomat och pesto och sen somnade jag framför Batman Begins.

Alarmet ringde alldeles för tidigt (klockan nio) på fredagen och vi gjorde oss iordning så att vi kunde åka in till stan och fixa de sista sakerna till våra Rocky Horror Picture Show-utstyrslar, för fredag (förutom att komma efter torsdag, men innan lördag och söndag) var RHPS-dag!

Hela gänget samlades hemma hos Katie vid fem för att äta och göra oss iordning. Vi var jag (Janet), Stephen (Brad), Lotte (Magenta), Carolynne (Columbia), Helen (Rocky), David (Frank-N-Furter), Katie (random slutty person) och Andy. Vi såg ganska amazing ut allihop, men David var nog snyggast i sin korsett, fishnets och höga klackar. Som Janet hade jag på mig vit bh, vita trosor, vita skor från Primark (£2.90) och vit underkjol (£15 lite dyr, men värt det eftersom den var sjukt lik Janets). Som det pucko jag är lyckades jag dock glömma både kamera och linser. Grr.

Vi kom till Prince Charles Cinema lagom tid innan det skulle börja och kunde chilla lite och spana in andras kostymer. Det var en speciellt imponerande Frank-N-Furter med hår, smink och Boss-tatuering samt en guldglittrig Rocky med guldrullskridskor. Nu är ju sing-a-long-a visningarna ansedda som RHPS light, men vi hade kul ändå. Jag och Carolynne gick upp på scenen för kostymtävlingen, alla ropade "slut" åt mig (oroa er inte, det är så det ska vara) och vi fick helt klart näst högst applåder (han som vann var en grym Narrator, med cigarettmunstycke och allt).

För er som inte kan så mycket om RHPS så är hela poängen med den audience participation. Det är meningen att man ska dansa och sjunga med och klä ut sig och ropa kommentarer åt duken (som "slut" när man ser Janet). Några av favoritkommentarerna var "Oh no, not meatloaf again!" (middagsscenen), "What's your favourite boy band?" (Magenta:) "Take that..." och "Oh my god, what a bitch. Quick Magenta, flick the switch!"

Efteråt gick vi och åt och drack mer bubble tea (fortfarande iförda våra kostymer, men lite mer anständiga med jackor och koftor över). Sen drog alla forutom Carolynne hem till Katie där vi tittade på youtubevideor till halv fyra på morgonen och sen somnade.

För att sammanfatta kvällen: MYCKET BRA! Definitivt något vi ska göra om!

"I'm a muscle fan..."
Rocky och Janet. Skulle ladda upp fler bilder, men jag är inte säker på hur mycket folk (speciellt David) vill visa av sig själva på internet.

Värdföräldrafritt!

Jag är helt slut. Blev inte en lugn dag i parken, utan istället tre timmar i en simbassäng. Nu är jag däremot ledig i dryga två veckor eftersom värdfamiljen ska på semester i Canada. Så för att få mig på bättre humör ska jag nu skriva en lista på saker man inte kan göra som au pair när familjen är hemma, som jag ska passa på att göra under dagarna innan jag åker till Sverige:

- Laga vegetarisk mat.
- Laga fisk.
- Andra matrelaterade saker inkluderar dricka läsk, äta ett helt paket glass själv och äta chips swedish-style.
- Titta på filmkanalerna på tv:n i vardagsrummet.
- Bjuda över kompisar.
- Ta ett långt bad, lyssna på Amanda Palmer och känna mig dramatisk.
- Ta ett långt bad, lyssna på The Mountain Goats och känna mig poetisk.
- Äta frukost lååångsamt.
- Äta frukost framför tv:n.

Japp, det är livet det! Nu ska jag kurera min hals med en kopp te och somna framför en film.

Snart lov!

Eller ja, inte för barnen; de har redan lov. För MIG däremot! Jobbar heldag imorgon (=12 timmar), men sen är jag ledig i drygt två veckor. Vädret ska tydligen bli underbart så det verkar som om det blir en tur till parken.

Kvällen har jag spenderat med att pyssla i Illustrator så jag känner inte för att sätta mig och skriva ett långt inlägg. Det här är dock INTE en ny trend jag tänker börja med.

Till Theo:

Möss och människor.

Idag satt jag och funderade på vad jag skulle skriva här. Inget speciellt skulle hända idag då det bara var en vanlig arbetsdag. Tänkte att jag skulle få ge upp och skriva något allmänt tråkigt som vilket låt som är min favoritlåt för tillfället eller tjata om hur mycket jag gillar Scott Pilgrim (detta kan dock fortfarande bli framtida inlägg). Det var innan musen dök upp.

Musen dök egentligen upp redan i lördags då jag hörde min värdmamma och mormorn skrika i falsett från vardagsrummet. Jag gick inte ner och kollade efter, det behövdes inte. Vi har haft möss förut och jag är den enda i det här huset som inte är livrädd för dem. Idag dök den då upp igen, lagom till att min värdpappa kom hem. Ända sedan han lyckades få axeln ur led under en musjakt har han någon personlig vendetta mot alla gnagare som sticker fram nosen (med undantag från flickornas hamster). Den här musen skulle alltså fångas till varje pris!

Den lyckades snabbt smita in i lekrummet, men vi barrikaderade alla dörrar. Problemet med lekrummet är att det är FULLT AV SAKER. Jag, den äldsta flickan och min värdpappa (de enda som var hemma) hjälptes åt att flytta dockhus, brädspel, käpphästar och väskor till mitten av rummet och spenderade sedan de närmaste 30 minuterna med att jaga musen fram och tillbaka. Små, snabba, smarta jävlar de där mössen! Jakten tog inte slut förrän musen själv gjorde misstaget att springa in i en kartong, som vi då snabbt stängde.

Stolt över sin seger skyndade sig värdpappan att springa ut med kartongen. Jag och den äldsta flickan följde efter för det är få saker som är så underhållade som en medelålders man i varningsgul cykel t-shirt som springer nedför gatan hållandes en ljuslila blommig kartong på armlängds avstånd (rädd för möss, remember?). Vi skrattar som bäst när flickan vänder sig mot mig och säger "Malin... we're locked out." Yes, we were indeed.

Då det var en halvtimme kvar tills värdmamman skulle komma hem fick vi snällt gå över till puben och vänta, jag och flickan i bara strumplästen och värdpappan i sina cykelkläder. Jag har aldrig tidigare känt mig mer som ett avsnitt av Tom&Jerry. Det blev väldigt roligt att förklara allt för värdmamman sen och ni kan ju få föreställa er själva hur lekrummet såg ut.

Aldrig en "vanlig dag" som au pair.

There's no place like Ponyland.

Jag borde egentligen sova nu, MEN JAG TÄNKER INTE MISSLYCKAS MED BEDA! Jag orkar däremot inte skriva något vettigt så här är en bild på hur jag skulle se ut som My Little Pony:

Den har knappar på rumpan eftersom jag gillar att sticka och pyssla. Godnatt!

Blog (almost) Every Day in April!

Okej, så jag hade tänkt klara BEDA (Blog Every Day in April, that is) men misslyckades med att posta redan första dagen. Inte bra. Fast vet ni vad, jag känner mig rebellisk! Jag ska göra't ändå!

Idag passade jag på att sova ut. Det var egentligen inte min plan, men det var så det blev. Segade mig jättemycket på morgonen och hade precis bytt från pyjamas till ordentliga kläder när jag fick reda på att ett kuddkrig (som jag trodde hade varit igår) skulle starta på Trafalgar Square om 20 min. FFFFFUUUUUU-
Så jag missade kuddkriget.

Åkte in ändå och hann se vinnaren koras. Sen gick jag, Stephen, Ali, Katie och Katies kompis Carolynne till Chinatown och åt mat samt drack bubble tea. Jag hade aldrig testat bubble tea förut (det är en asiatisk grej), men det var helt okej. Det är som en vanlig, kall dryck förutom att den har tapiokabubblor som flyter omkring på botten. Min hade kokossmak. Delicious!

Efteråt gick vi på bio och såg Source Code. Trodde för en kort stund under trailerna att jag hade hamnat i en konstig alternativ verklighet där Natalie Portman och Stellan Skarsgård är med i skitfilmer och Russel Brand gör filmer som verkar sjukt bra (??). När vi ändå pratar om alternativa verkligheter: Source Code = inte särskilt bra. Grundidén var ganska intressant och den var vackert filmad, men tjenare vad dåligt skriven den var. Min favoritbit var deras technobabble där allt förklarades med "quantum physics something something...". Jag var inte ironisk heller, det var faktiskt min favoritbit. Hysteriskt roligt! Från och med nu ska jag förklara allt med "quantum physics something something".

Jag lämnar er med lite bilder av folk som slår på annat folk med kuddar:

Vinnaren.

Pillowfight 2.0 utanför Prince Charles Cinema - Katie dokumenterar.

Nu ska jag göra hämta min plånbok så att jag kan köpa bussbiljetter till flygplatsen och biljetter till Rocky Horror Picture Show nästa vecka. Borde ha gjort det för länge sen, men quantum physics something something...