Jag har samlat på mig en del bilder på mat den senaste tiden, så här kommer ett smakprov (höhö) på vad jag stoppat i mig:
När pappa, Anna och Anton var här åt vi på restaurang. Det följde med en liten pastabit på min pizza.
Steak sandwich på Brick Lane. YUMMY!
Vad vore Brick Lane utan en cupcake?
Idag åkte jag hem till Katie och hjälpte henne färga håret. Hon bjöd mig på paj som tack för hjälpen PLUS DEN HÄR OTROLIGT GODA CHOKLADMACKAN. Godaste mackan NÅGONSIN.
Efter att jag hade färgat Katies hår smetade jag i lite av den blåa färgen i mitt hår. Resultatet blev inte så blått som jag hoppades, men det kommer tvättas ur rätt snart ändå. När jag blir blond igen efter jul då ska ni få se på grejer!
Sen hade jag inget mer att säga om den saken. Just nu knarkar jag den här låten.
Nu har det gått en dryg vecka sedan världsmästerskapen, men jag har fortfarande mer att säga om den. Här kommer det, i listform!
Topp 5 lag:
5. NY Badassilisks. Helt klart favoriter bland wizard rockarna och förtjänar en plats på listan om inte annat så för deras namn och coola maskot. 4. University of Michigan. Klarade i år det omöjliga och besegrade Middlebury. Hats off to them! 3. University of Florida. Kom från ingenstans i den här världskuppen och tog sig ända till final. Hoppas att de kan hålla ångan uppe så ser jag fram emot vad de kan åstadkomma nästa världsmästerskap! 2. Middlebury. Med fördelen att vara universitetet där allt startade är Middlebury numera femfaldiga världsmästare. De har dock stött på allt hårdare motstånd och låg under i båda finalmatcherna när deras sökare fångade kvicken! Deras plats i toppen är inte längre lika självklar. 1. Texas A&M. Tog sig till semifinal, men förlorade mot Middlebury. Ett lag med duktig offensiv och mycket energi. Lägg till storleken på deras spelare och jag skulle inte vilja stå mellan dem och målringarna! Helt klart det lag som imponerade mest på mig.
(Bubblare: Jetpack Ninja Dinosaur)
Topp 5 snitches moves:
5. Dyka genom målringen. En klassiker. Inte särskilt effektivt när man blir jagad, men mycket underhållade för publiken i pauserna. Ett särskilt snyggt hopp sågs genomföras av Alex Benepe innan all-star matchen. 4. Den rosa filten. Skyddar inte bara mot kyla! Använd den som toga, osynlighetsmantel, tjurfäktning, flaxa med den. Möjligheterna är oändliga! 3. Under cover. Att gå under cover kan vara mycket effektivt när kvicken vill gömma sig. Ingen kommer glömma kvicken som i finalmatchen gick framför hela läktaren iförd lång rock, halsduk och hatt. 2. Cykel. Tyvärr såg jag inte den här själv, utan fick den berättad för mig av Joe och Jacob. En kvick återvände till planen på en cykel! Någon minuspoäng för oförsiktigt spel, men så roande! 1. Time out. I semifinalen mellan Florida och Minnesota stannar spelet helt plötsligt av. Alla tittar förvirrat på spelarna och domarna innan de inser att den enda som tecknar time out är kvicken. Helt klart det kaxigaste och effektivaste snitch move detta världsmästerskap!
Topp 5 mat:
5. Veggieburgare. Lång kö, smaklös och halvkall, men den enda ordentliga mat jag åt under helgen. 4. Te. Tekniskt sett inte mat, men billigt och värmande! 3. Harry Potter Alliance fairtrade chokladgrodor. Ett stort "in your face" till Warner Brothers som vägrar samtala med HPA och göra sina chokladgrodor fairtrade. Når inte högre på listan då det tyvärr inte är särskilt mättade mat. 2. Våfflor. Färska, varma våfflor med banan eller choklad eller grädde eller vad du vill på. Godaste maten på världskuppen. Minus för den långa kön. Jag misstänker att folk köade längre för dem våfflorna än vad folk har köat för vissa Disneyland åkturer. 1. Snitchwiches. Okej jag kanske är lite partisk, men Paul och Joes uppfinning är utmärkt världskuppsmat. Väldigt kort kö (hade du tur kunde du haffa Joe när han gick omkring bland läktarna), billig, mättande och full med fett, socker och proteiner! Catch it in your mouth!
(- 1 000 000. Warner Brothers chokladgrodor som såldes borta vid grillen. Booo!)
Coolaste människan på världskuppen: Alex Benepe. Need I say more?
Den senaste veckan har varit lite sådär, då jag har gått från att vara i ett förhållande till singel igen. Men jag vägrar sitta hemma och vara på dåligt humör när det finns Math the Band!
Har haft en jättetrevlig helg med pappa, Anna och Anton. Vi strosade i Camden, gick på bio och gick och såg Jersey Boys. Och jag shoppade. Höll mig borta från affärer när jag sparade pengar till New York, men sen tog Joe och Jacob mig till den där serietidningsaffären och sen köpte jag nästa Sandman-del i fredags och sen kunde jag inte motstå frestelsen. Nu har jag böcker och filmer så det räcker i flera månader.
Andra dagen av världsmästerskapen. Maggie kunde inte följa med, men det gjorde inte så mycket, jag lyckades hitta på egen hand. Vid busshållplatsen träffade jag ett helt gäng med människor som också skulle titta på quidditch så vi sällskapade.
Det första jag gjorde när jag kom in på området var att ställa mig i våffelkön tillsammans med en tjej som hette Jodie. Den var relativt kort (jag hörde ryktas att den tog över en timme under delar av lördagen) så vi tyckte det var bäst att passa på. Jag köpte en våffla med choklad och en stor kopp te. Sedan gick vi bort till en av planerna för att se det New Yorks division 2 lag, NY Badassilisks, spela mot Ryerson.
Badassarnas Basilisk
Det blev en bra match som slutade med vinst för Badassilisks.
Efter matchen skyndade jag mig till en annan plan för att se NYU spela mot Ithaca. Det var en hyfsat jämn match tills NYUs sökare Anthony fångade kvicken. NYUs första (och enda) vinst!
NYU i startposition.
Sedan vandrade jag omkring på området lite. Snackade lite med Joe och träffade Jacob som satt och bredde jordnötssmör på mackor. På scenen spelade jazzbandet Baby Soda och gräsplätten framför hade förvandlats till ett dansgolv! Stod jättelänge och tittade på folk som dansade. Sånt som gör en glad!
Gruppkram
Jag hälsade på det finska laget, som inte hade haft någon större lycka med matcherna, men var glada ändå. Sen träffade jag ett gäng (Molly, Laura, Eric och Adam) som jag umgicks med ett tag. Vi sjöng sånger ackompanjerade av ukulele, high-fivade folk, tittade lite halvt på olika matcher som pågick, jag åt snitchwiches och vi pratade. Efter ett tag vandrade jag ner till scenen för att lyssna på wizard rock.
Eric med sin ukulele.
Brian
Lite tråkigt att det här nog var sista gången jag såg Draco and the Malfoys spela eftersom de spelar sin sista show i december. Nu har jag i alla fall sett dem båda två på scen, på LeakyCon var ju bara Brian där!
I pausen mellan banden smet jag iväg och köpte en snitchwich av Maureen Johnson och Melissa Anelli. Försökte förklara för Maureen att jag faktiskt intestalkarhenne. Jag är inte säker på om hon var övertygad.
Joe
Saving Ginny Weasley from the basilisk.
Solen gick ner över New York och jag spenderade nästan en timme med att spela ninja med två främlingar. Vi gjorde vårt bästa för att locka till oss fler spelare, men lyckades aldrig komma upp till mer än sju.
Jag hjälpte Joe att städa upp snitchwichbordet sen vandrade jag mellan planerna i hopp om att hitta något spännande. Jag hörde någon säga ”Middlebury” och eftersom jag bara hade lyckats se en halv match med det bästa quidditchlaget någonsin skyndade jag mig i den riktningen.
Matchen skulle precis börja och jag hittade Eric på läktarna. De spelade mot UCLA och jag hejade stenhårt på Middlebury! Att åka till världsmästerskapen och inte se Middlebury spela i en arena är bara inte värt det! Efter en mycket omdebatterad snitch grab, som tog många minuter att reda ut, vann Middlebury.
Vi begav oss direkt till arenan för att inte få sämst platser. Efter ett tag kom Joe, Jacob och Paul och slog sig ned bredvid oss.
Kvickarna värmer upp med en omgång ninja!
Den första matchen som spelades var all-star matchen! Den spelades som hyllning till den första matchen som ägde rum mellan två universitet och var otroligt rolig att se på, speciellt när en av spelarna tog av sig tröjan mitt i matchen och visade sig vara domare istället. Det allra bästa var dock att se ordföranden för the International Quidditch Association, Alex Benepe, spela kvick!
Middlebury spelade mot Texas A&M i en av semifinalerna. Det var nog den bästa match jag såg under hela helgen. Otroligt jämn! Rent teknikmässigt tycker jag att A&M spelar bättre än Middlebury. De har sån otrolig energi och fart! Kvicken var den roligaste jag sett och så har vi den fantastiska vändningen när A&M ledde med 20 poäng, men Middlebury fångade kvicken!
Middlebury
Dansparty på läktaren!
Sen var det dags för finalen: Middlebury vs. Florida. Florida kom från ingenstans i den här världsmästerskapen och de hade helt klart störst publikstöd. Det var många som ville se en ny världsmästare, men man kan inte alltid få som man vill. Florida ledde med 10 poäng när Middlebury fångade kvicken. Trots två skadade spelare i finalmatcherna lyckades de ta guldet i år igen!
På måndagen åkte jag ut till Brooklyn för att fika med Joe, Jacob och deras kompis Marty. Vi träffades på ett litet doughnutställe, det bästa i Brooklyn enligt säkra källor. Jag köpte en helt galen citronmaräng-doughnut med säkert fem centimeter marängfluff på toppen. Den var lika god som kladdig att äta! Mycket roande att se Jacob försöka äta den utan att få maräng i skägget.
Efter att ha slappat och snackat ett tag åkte jag med Joe och Jacob i deras bil till Williamsburg där Joe skulle lämna några av sina serietidningar på en liten serieaffär. Den var stängd när vi kom dit så vi vandrade i butiker tills den öppnade. Sen var det dags att säga hejdå till killarna, som skulle köra tillbaka till Providence där de bor.
Jag begav mig tillbaka in till Manhattan där jag gick vilse i New Yorks tunnelbanesystem innan jag hamnade i Central Park.
Vid halv fyra begav jag mig ut till flygplatsen för att åka hem. För att sammanfatta: otroligt bra helg!!
Nu är jag tillbaka från nördigheterna i New York. Det var konstigt, när jag åkte till USA i somras kändes det som en once-in-a-lifetime grej och nu var jag tillbaka bara några månader senare (även om detta var något helt annat i Harry Potter-sammanhang).
På Heathrow hade de julpyntat.
Jag bodde hos Maggie, en kompis till Katie, som spelar i NYUs quidditchlag. Vi åt bagels och kaffe till frukost i riktig New York-stil innan vi begav oss till Randall’s Island där världsmästerskapen skulle hållas. Vi var tyvärr lite sena och lyckades missa öppningsceremonin.
Det var imponerande vad de hade organiserat; med 93 lag som skulle spela på två dagar hade de nio planer där det hela tiden var matcher som pågick. Det fanns en liten tältby där lagen hade sina provisoriska omklädningsrum, diverse merchbord och en scen. Tyvärr fanns det inte särskilt många matförsäljare, något som bidrog starkt till helgens mumsande av jordnötssmörsmackor (snitchwiches).
Ford Anglian hade hittat dit.
Nu ska jag ge mig på att snabbt försöka förklara reglerna i Muggle Quidditch:
Planen är avlång med tre målringar i olika höjd på varje sida. Varje lag har sju spelare. Tre jagare (chasers) har som uppgift att göra mål med klonken (the quaffle) i motståndarens målringar. Varje mål ger 10 poäng.
Målringarna vaktas av vaktaren (the keeper). Tacklingar är tillåtna mot alla förutom vaktaren om denne befinner sig i målområdet. När vaktaren rör sig utanför målområdet fungerar denne som jagare. Många lag spelar med vaktaren utanför målområdet och överlåter istället försvaret till slagmännen (the beaters).
Varje lag har två slagmän. De är de enda som har tillåtelse att använda dunkarna (the bludgers) som används för att stoppa andra spelare. Blir du träffad av en dunkare måste du släppa alla bollar du håller i och springa tillbaka till dina målringar. Tre dunkare är i spel samtidigt (till skillnad från två i magisk quidditch).
Den sjunde spelaren är sökaren (the seeker). Sökaren börjar spela först efter fem minuter in i spelet. Deras uppgift är att fånga kvicken (the snitch). Kvicken är i det här fallet en person med en tennisboll i en ”strumpa” bak på shortsen. Kvicken och sökarna får röra sig utanför planen, ofta inom väldigt stora områden. Kvickens uppgift är att hålla sig gömd och med alla medel (inom rimliga gränser) undvika att sökarna får tag på tennisbollen (a snitch grab). Kvickarna har inga regler att följa och gör sitt bästa för att underhålla publiken. Det är inte ovanligt att folk hejar på kvicken istället för att heja på ett av lagen. När kvicken är fångad är matchen slut och sökarens lag får 30 poäng.
Och just det: alla spelar med kvastar mellan benen.
Vi hann se Texas A&M (en av favoriterna inför årets kupp) vinna över Ithaca innan vi rörde oss mot scenen för att lyssna på lite wizard rock.
JFF and the Sugar Quills
Lauren Fairweather
En av kvickarna, i spel, chillar vid scenen.
The Whomping Willows
UCLA vs. Yale hade den bästa kvick jag såg innan finalmatcherna. Inte nog med att han hade sitt eget special-move och smeknamn (”Kawkaa”), vid ett tillfälle lyckades han också hoppa bock över en av sökarna.
UCLA i startposition.
Matchen avslutades med vinst för UCLA.
Jag såg också Finland, det enda europeiska laget, bli totalt mosade av University of Michigan, 150-10. De hade det inte lätt, Finland: första dagen fick de spela mot UCLA, Middlebury (femfaldiga världsmästare och fram tills i år obesegrade i varje världsmästerskapsmatch) och Michigan (laget som besegrade Middlebury).
Inte heller gick det bra för NYU som förlorade mot Vassar (deras andra förlust).
Flick
Swish
Det var otroligt kallt trots att jag hade en extra stickad tröja under vinterjackan, halsduk, vantar, mössa och sockar. När kön var kort lyckades jag och min kompis Becca få tag på varsin burgare och äcklig varm choklad. Tyvärr innebar det att vi missade början på Middleburys och UCLAs match och när vi kom till planen var kvicken redan där. (Problemet när kvicken är på planen är man inte ägnar någon uppmärksamhet åt resten av spelet och ja... det är bara roligare när man får en känsla för hur lagen spelar.) Middlebury vann.
Becca och jag gjorde hennes kompis sällskap när deras lag Toms River spelade mot Sam Houston, sen var de tvunga att åka. Maggie hade redan åkt tillbaka till universitetet vid det här laget så jag vandrade runt lite, pratade med Joe som sålde snitchwiches och bekantade mig med en NYU-tjej som jag har glömt namnet på.
Efter att ha sett den sista matchen för dagen (NYU vs. Texas A&M, vinst till A&M) följde jag med lite NYU-folk till Maggies studentboende där jag somnade jetlaggad på soffan klockan 10.
