LeakyCon: dagen innan.

Förra måndagen lämnade jag, efter fyra timmars sömn och mycket stress, huset klockan halv åtta på morgonen. 20 timmar senare satt jag på ett hotellrum i Orlando, Florida tillsammans med Elin, Moa och Caroline. Vi hade åkt dit för att gå på LeakyCon, den (förmodligen, jag har inga siffror) största Harry Potter konferensen till denna dag (helt klart den coolaste i alla fall).

Vi gick upp hyfsat tidigt på tisdagen, åt en väldigt amerikansk frukost och tog sedan taxi till tågstationen. Där fick vi vänta en timme på ett försenat tåg som skulle ta oss till Tampa för att se Harry and the Potters.



Jag har hört mycket dåligt om den amerikanska tågtrafiken (mest från amerikaner), men det kan inte vara samma tåg som vi har åkt! Vi köpte biljetterna en vecka innan och behövde ändå bara betala $14 var (för en två timmars tågresa). Sätena var som fåtöljer och benutrymmet var så stort att jag nästan kunde räta ut benen helt. Dessutom var alla som jobbade där jättetrevliga.


När vi kom fram till Tampa gick vi och letade rätt på någonstans att äta och hittade förmodligen den bästa maten vi åt under vår vistelse i Florida (synd bara att vi inte hade vett att uppskatta det då). Sen vandrade vi till Ybor city. Det tog ungefär en halvtimma och det fanns inte trottoarer hela vägen, men det gjorde inte så mycket då vi kände oss äventyrliga. När vi kom fram till Ybor var det fortfarande en bit till platsen där spelningen skulle vara.





Vi frågade turistinformationen om bästa sättet att ta sig dit – de sa bil. Vi sa att vi inte hade någon bil – de sa taxi. Vi frågade om det gick några bussar – de visste inte. Vi frågade om man kunde gå – de sa nej. Så vi gick.




Enligt Paul hade vi gått 5 miles (8 km) den dagen. Det var jättekul att träffa Paul och Joe igen. Vi träffade också Jacob (deras trummis på den här turnén) och Meredith (Pauls flickvän). De var jättesnälla och satte oss på gästlistan (vi sparade mycket pengar den dagen!).

Spelningen var sjukt grym. Den var vid en skatepark ute i förorten och jag har aldrig sett HatP så punk! Tio killar i 20-årsåldern startade en mosh pit bakom oss, vilket är rätt coolt när jag tänker tillbaka på det men var mest skrämmande då jag var säker på att jag skulle få någons fot i bakhuvudet. Höjdpunkten var annars när de dedikerade svenska Accio Hagrid till oss. Var det värt promenaden? Hells yes.

Som tur var hade vi bokat taxi som skulle ta oss hela vägen från skateparken till hotellet när spelningen var över. Vi kom hem sent och däckade nästan direkt.