Quidditch World Cup part 2: "This is not silly string! This is very serious string!"

Andra dagen av världsmästerskapen. Maggie kunde inte följa med, men det gjorde inte så mycket, jag lyckades hitta på egen hand. Vid busshållplatsen träffade jag ett helt gäng med människor som också skulle titta på quidditch så vi sällskapade.

Det första jag gjorde när jag kom in på området var att ställa mig i våffelkön tillsammans med en tjej som hette Jodie. Den var relativt kort (jag hörde ryktas att den tog över en timme under delar av lördagen) så vi tyckte det var bäst att passa på. Jag köpte en våffla med choklad och en stor kopp te. Sedan gick vi bort till en av planerna för att se det New Yorks division 2 lag, NY Badassilisks, spela mot Ryerson.


Badassarnas Basilisk

Det blev en bra match som slutade med vinst för Badassilisks.

Efter matchen skyndade jag mig till en annan plan för att se NYU spela mot Ithaca. Det var en hyfsat jämn match tills NYUs sökare Anthony fångade kvicken. NYUs första (och enda) vinst!

NYU i startposition.

Sedan vandrade jag omkring på området lite. Snackade lite med Joe och träffade Jacob som satt och bredde jordnötssmör på mackor. På scenen spelade jazzbandet Baby Soda och gräsplätten framför hade förvandlats till ett dansgolv! Stod jättelänge och tittade på folk som dansade. Sånt som gör en glad!





Gruppkram

Jag hälsade på det finska laget, som inte hade haft någon större lycka med matcherna, men var glada ändå. Sen träffade jag ett gäng (Molly, Laura, Eric och Adam) som jag umgicks med ett tag. Vi sjöng sånger ackompanjerade av ukulele, high-fivade folk, tittade lite halvt på olika matcher som pågick, jag åt snitchwiches och vi pratade. Efter ett tag vandrade jag ner till scenen för att lyssna på wizard rock.

Eric med sin ukulele.


Brian

Lite tråkigt att det här nog var sista gången jag såg Draco and the Malfoys spela eftersom de spelar sin sista show i december. Nu har jag i alla fall sett dem båda två på scen, på LeakyCon var ju bara Brian där!

I pausen mellan banden smet jag iväg och köpte en snitchwich av Maureen Johnson och Melissa Anelli. Försökte förklara för Maureen att jag faktiskt inte stalkar henne. Jag är inte säker på om hon var övertygad.

Joe


Saving Ginny Weasley from the basilisk.


Solen gick ner över New York och jag spenderade nästan en timme med att spela ninja med två främlingar. Vi gjorde vårt bästa för att locka till oss fler spelare, men lyckades aldrig komma upp till mer än sju.

Jag hjälpte Joe att städa upp snitchwichbordet sen vandrade jag mellan planerna i hopp om att hitta något spännande. Jag hörde någon säga ”Middlebury” och eftersom jag bara hade lyckats se en halv match med det bästa quidditchlaget någonsin skyndade jag mig i den riktningen.

Matchen skulle precis börja och jag hittade Eric på läktarna. De spelade mot UCLA och jag hejade stenhårt på Middlebury! Att åka till världsmästerskapen och inte se Middlebury spela i en arena är bara inte värt det! Efter en mycket omdebatterad snitch grab, som tog många minuter att reda ut, vann Middlebury.


Vi begav oss direkt till arenan för att inte få sämst platser. Efter ett tag kom Joe, Jacob och Paul och slog sig ned bredvid oss.


Kvickarna värmer upp med en omgång ninja!


Den första matchen som spelades var all-star matchen! Den spelades som hyllning till den första matchen som ägde rum mellan två universitet och var otroligt rolig att se på, speciellt när en av spelarna tog av sig tröjan mitt i matchen och visade sig vara domare istället. Det allra bästa var dock att se ordföranden för the International Quidditch Association, Alex Benepe, spela kvick!


Middlebury spelade mot Texas A&M i en av semifinalerna. Det var nog den bästa match jag såg under hela helgen. Otroligt jämn! Rent teknikmässigt tycker jag att A&M spelar bättre än Middlebury. De har sån otrolig energi och fart! Kvicken var den roligaste jag sett och så har vi den fantastiska vändningen när A&M ledde med 20 poäng, men Middlebury fångade kvicken!

Middlebury


Dansparty på läktaren!


Sen var det dags för finalen: Middlebury vs. Florida. Florida kom från ingenstans i den här världsmästerskapen och de hade helt klart störst publikstöd. Det var många som ville se en ny världsmästare, men man kan inte alltid få som man vill. Florida ledde med 10 poäng när Middlebury fångade kvicken. Trots två skadade spelare i finalmatcherna lyckades de ta guldet i år igen!

På måndagen åkte jag ut till Brooklyn för att fika med Joe, Jacob och deras kompis Marty. Vi träffades på ett litet doughnutställe, det bästa i Brooklyn enligt säkra källor. Jag köpte en helt galen citronmaräng-doughnut med säkert fem centimeter marängfluff på toppen. Den var lika god som kladdig att äta! Mycket roande att se Jacob försöka äta den utan att få maräng i skägget.

Efter att ha slappat och snackat ett tag åkte jag med Joe och Jacob i deras bil till Williamsburg där Joe skulle lämna några av sina serietidningar på en liten serieaffär. Den var stängd när vi kom dit så vi vandrade i butiker tills den öppnade. Sen var det dags att säga hejdå till killarna, som skulle köra tillbaka till Providence där de bor.

Jag begav mig tillbaka in till Manhattan där jag gick vilse i New Yorks tunnelbanesystem innan jag hamnade i Central Park.



Vid halv fyra begav jag mig ut till flygplatsen för att åka hem. För att sammanfatta: otroligt bra helg!!