Idag satt jag och funderade på vad jag skulle skriva här. Inget speciellt skulle hända idag då det bara var en vanlig arbetsdag. Tänkte att jag skulle få ge upp och skriva något allmänt tråkigt som vilket låt som är min favoritlåt för tillfället eller tjata om hur mycket jag gillar Scott Pilgrim (detta kan dock fortfarande bli framtida inlägg). Det var innan musen dök upp.
Musen dök egentligen upp redan i lördags då jag hörde min värdmamma och mormorn skrika i falsett från vardagsrummet. Jag gick inte ner och kollade efter, det behövdes inte. Vi har haft möss förut och jag är den enda i det här huset som inte är livrädd för dem. Idag dök den då upp igen, lagom till att min värdpappa kom hem. Ända sedan han lyckades få axeln ur led under en musjakt har han någon personlig vendetta mot alla gnagare som sticker fram nosen (med undantag från flickornas hamster). Den här musen skulle alltså fångas till varje pris!
Den lyckades snabbt smita in i lekrummet, men vi barrikaderade alla dörrar. Problemet med lekrummet är att det är FULLT AV SAKER. Jag, den äldsta flickan och min värdpappa (de enda som var hemma) hjälptes åt att flytta dockhus, brädspel, käpphästar och väskor till mitten av rummet och spenderade sedan de närmaste 30 minuterna med att jaga musen fram och tillbaka. Små, snabba, smarta jävlar de där mössen! Jakten tog inte slut förrän musen själv gjorde misstaget att springa in i en kartong, som vi då snabbt stängde.
Stolt över sin seger skyndade sig värdpappan att springa ut med kartongen. Jag och den äldsta flickan följde efter för det är få saker som är så underhållade som en medelålders man i varningsgul cykel t-shirt som springer nedför gatan hållandes en ljuslila blommig kartong på armlängds avstånd (rädd för möss, remember?). Vi skrattar som bäst när flickan vänder sig mot mig och säger "Malin... we're locked out." Yes, we were indeed.
Då det var en halvtimme kvar tills värdmamman skulle komma hem fick vi snällt gå över till puben och vänta, jag och flickan i bara strumplästen och värdpappan i sina cykelkläder. Jag har aldrig tidigare känt mig mer som ett avsnitt av Tom&Jerry. Det blev väldigt roligt att förklara allt för värdmamman sen och ni kan ju få föreställa er själva hur lekrummet såg ut.
Aldrig en "vanlig dag" som au pair.
Ha, ha ... vilken syn! Nu vet nog alla i grannskapet vilka ni är iaf =) Påminner om när vi plocka ner hela Anton's dörr (inkl. karm) iklädd endast kallingar klockan ett på natten för att ta död på en syrsa som rymt och som sjöng med ljudlig stämma =)
SvaraRadera