Att vara en fangirl.

Idag åkte jag in till stan för att äta brunch tillsammans med Anneli och hennes jobbarkompis Filip. Vi slog oss ned på Breakfast Club, jag mumsade på fattiga riddare med kanel och stekt äpple då det händer: in genom dörren kommer Arthur Darvill, Rory Williams himself.


Jag går mellan "får inte stirra får inte stirra" och "MÅSTE STIRRA ÄR DET HAN??" När jag väl hade övertygat mig själv började jag tokfnissa och kunde nästan inte berätta för Anneli vem det var. Sen gick han för det fanns inga lediga bord. Jag bannade mig för att jag inte hade gått fram och sagt hur awesome han är. Sen bannade Katie mig via sms.


Åh, Rory. Ända sen du dök upp i Doctor Who series 5 episode 1 har du varit min favorit. När alla pratade om hur grym Amy var som companion hatade jag henne för att hon var så dryg mot dig. Din godhet, dina skämt och dina skumma dödsfall gör varje avsnitt värt att se, även om det innehåller pirater som dyker upp i rök, magiska barn och deus ex machina. Detta var helt klart den coolaste kändis-spottingen hittills (speciellt då den enda kändis-spottingen jag gjort annars har varit Jedward).

He's so dreamy...