Förra torsdagen gick jag och Katie till Prince Charles Cinema för att se The Room, filmen som har dubbats "the Citizen Kane of bad movies." Vi hade bara sett enstaka klipp på youtube innan så vi kände att eftersom de skulle ha specialvisningar med regissören+manusförfattaren+producenten+skådespelaren Tommy Wiseau, var det dags att passa på.
Det här är en film som ska ses på bio. Visst, skådespeleriet och manuset är så skrattretande dåligt att man kan se den och garva med ett gäng kompisar eller själv, men som med alla dåliga eller halvdåliga (eller kult) filmer är audience participation 90 % av upplevelsen ("meanwhile in Gotham City") och the more the merrier.
Har man något intresse för kultfilmer känner man säkert redan till den och gör man inte det, ja, då har man missat något. Ta ett gäng plastskedar, luta dig tillbaka och njut av det superbt dåliga levererandet av repliker!
Tommy Wiseau är förövrigt minst lika galen i verkligheten som på duken. Greg Sestero verkade jättetrevlig.
På fredagen gick jag och Anneli och såg The Woman in Black. Jag hade inte läst boken, sett trailern en gång och hade väl egentligen inga förväntningar alls (bästa sättet att gå på bio om du frågar mig).
Jag gillade den. Det var inte på något sätt en fantastisk film, men grejen med skräckfilmer är att de inte behöver vara det. De behöver inte ens vara bra. Så länge en skräckfilm skrämmer dig har den lyckats. Och den här skrämde mig rejält. Sådär så man inte kan titta längre och önskar att man var någon annan stans. Sådär så att jag börjar lyssna på musiken för att kunna i förväg veta när det ska hända något. Den här filmen hade dessutom några briljant läskiga scener.
Vad jag har förstått har de ändrat EN HEL DEL från boken, så det kan ju vara en heads up, men vill man bara sitta och gömma sig bakom en kudde (eller kanske en mössa om man är på bio) i ren och skär fasa i 95 minuter (och vem vill inte det då och då?) kan jag rekommendera den!
